Eller var det så? Kanske man bara tycker att livet var lättare som 20-åring. Jag var studerande, sambo, inga barn, mindre ansvar så visst var det väl på ett vis eventuellt lite lättare. Men nog hade man väl då också sina funderingar och bekymmer, bekymmer som jag nu förträngt.
Dom här tankarna kom till mig när jag idag pratade med en annan mamma som är arbetssökande. Hon har inte jobbat på 3 år och söker nu jobb. Och hon sa det som ingen annan mamma vågat säga högt: - Att i många fall skulle det vara lättare att hitta ett jobb om man inte hade barnen att tänka på. Och visst får man ju begränsa sitt liv till en stor del pga. barnen. Det är en fördelar och nackdelar med allt här i livet ;) För nog hämtar barnen oss både glädjeämnen och bekymmer. Som småbarnsförälder är det väl små bekymmer jämfört med tonåringar. I många fall är det nog en himla tur att vi inte kan se framåt i tiden utan får ta dagen som den kommer.
Vad gjorde man innan barnen föddes då? Jag har aldrig varit någon festprisse så det gjorde jag i alla fall inte. Jo, jag jobbade, som bäst eller värst hade jag 2 jobb på sidan av studierna, det var väl det jag gjorde + var på gymmet 2-3 ggr / vecka. Men saknar jag detta då? Jo, ibland, ångrar inte mina barn, det är inte det jag påstår. Jag saknar mera min frihet att komma och gå som jag ville.
Men min tid kommer väl, har ju fått barn som ung så när jag är 40 + så är det väl min tur att leva livet igen ;) Vi får göra det bästa av livet under tiden och leva i nuet, njuta för visst kan bara vara ljuvliga också, mina i alla fall ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar