Ibland när tankarna irrar iväg för mig och jag försjunker in i dagdrömmerier så kommer jag in på mannen som jag träffade för en tid sedan. Jag kan än i denna dag känna mig så oerhört smickrad av honom och hans sätt att se på en att det känns som om jag skulle vara inne på ett förbjudet området. Absolut inget har hänt, jo en kram, men det klassar jag inte som någon sorts otrogenhet. Jag känner mig upplyft, speciell på något sätt. Det intressanta är att en människa som man inte har någon djupare kontakt med utan en som man träffat i några timmar kan få en att känna såhär...
Det är definitivt bra för mitt ego och självförtroende. Plötsligt såg man sig själv med helt andra ögon i spegeln. I ett äktenskap, så är det ju ganska lätt att man faller in i en slentrian, livet går från dag till dag. Man glömmer bort passionen. Man är småbarns föräldrar, man är mamma och pappa och innan man känner sig bekväm i den rollen så hinner det hända mycket.
Men är det sen så fel att vara förtjust i någon fast man lever i ett förhållande? Är det fel att ha lite förbjudna tankar om en annan man om man sen inte för tankarna till handling? Det piggar ju bara upp förhållandet tycker jag. Jag är mer intresserad av min man och jag känner mig vacker och sexig. Så det kan väl aldrig vara fel, i mitt fall har det definitivt gett ett uppsving i förhållandet. Så jag tror att jag kommer att njuta av denna känsla och låsa in tankarna i ett eget rum i hjärtat. För tänka det måste man väl nog få ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar